Livet är en konst

Jag åkte en tripp med mamma på en konstrunda. Jag blev så inspirerad utav all konst så jag fick en kick och tänkte att nu jävlar vill jag jobba som konstnär! Tänk att jobba med konst på heltid, det vore väl en dröm! Mamma sa,- ja du kan om du vill men de blir hårt för dig med ekonomin! Under hela min uppväxt har jag fått hört det tom utav lärare och folk som är konstnärer, Varför fortsätter jag då att drömma om att bli konstnär? Kanske just för att det är som klyschan "livet är en konst". Gör pengarna än verkligen så glad? Jag är nöjd så länge jag har till mat och hyra och har fina människor omkring mig.
När jag jobbade på SJ så tjänade jag rätt bra med pengar men jag fick aldrig tillfälle att använda dom för jag hade ingen fritid att lägga dom på. Vad ska man då ha pengar till? resa på sin fyra veckors semester? ja kanske. Men jag gör som sagt hellre konst varje dag än att vänta ett helt år på att göra det man vill i fyra veckor. Jobbet är ju en stor del av ens liv. Nu kanske ni tycker jag är en konstig jävel! Men det är som alla har sagt när jag säger att jag håller på med konst då får jag oftast samma kommentar: -jaha konst... öööhh jaha du är konstig då med andra ord hö hö HÖ